50-årigt medlemskap i UVFK!

I år firar en av våra medlemmar, Christel Mihic, 50 år som medlem i UVFK. Vi har tagit tillfället att ställa några frågor kring hennes år i klubben.

Christel flyttade till Uppsala sommaren 1974 för att studera. Med sig hade hon kronhästen Wirgo som uppstallades på Husargatan i UVFKs gamla anläggning. Wirgo var en kronhäst som var en riktig allroundhäst. Tillsammans med honom kunde Christel göra allt, de deltog bland annat i dressyrtävlingar, hopptävlingar och Hubertusjakter.

Christel började rida lektioner för ryttmästaren Kurt Wicksell, akademistallmästare 1961–1978. Hennes första lektion för honom minns hon med ett leende. Det var hoppning på schemat och Kurt byggde upp jättestora hinder och hon trillade av. Han bara skrattade!

Efter att Wirgo gått till de sälla ängarna och Christel fått barn så blev hon inbjuden att börja rida med Torsdagsklubben. Torsdagsklubben var en särskild grupp som bildades 1964. De red tillsammans varje torsdag kl 20 och viktigt för gruppen var fikat efter ridlektionen som man turades om att bjuda på. Ridlärare genom åren var Birgitta Avholm, Malin Eriksson och Ninni Wåhlin. Tyvärr har gruppen som kallades Torsdagsklubben splittrats men Christel rider fortfarande kvar på torsdagar. I år är det 60 år sedan Torsdagsklubben bildades. Det firades i november av 16 tidigare medlemmar.

Ett tag red Christel i en kadriljgrupp ledd av ridläraren Malin Eriksson. Då red hon ofta den lilla fuxen Jocke. Nu rider Christel, förutom på torsdagar, även lördag morgon.

Genom åren har Christel fått många trevliga och roliga minnen med bland annat träningar, tävlingar samt uteritter med UARK. Förr, när det fortfarande var tillåtet, red man ofta upp till Sten Sture monumentet. Dessutom ordnades det varje år hubertusjakt på Kungsängen med Ove Landning som master. Grevinnan Mörner var den som delade ut grankvistar till alla för genomförd jakt. Varje år red man även luciatåg hem till grevinnan Mörner. Christel berättar även att de brukade tolka på skidor efter hästarna; både på dressyrbanan och på ridstigen genom stadsskogen.

Under alla år på Akademistallet har några av ridskolans hästar fått en särskild plats i Christels minne. Hon nämner Fugato, Gina, Jocke och Rob Roy.

Fugato var torsdagsklubbens avkastarkung. Några i torsdagsklubben åkte alltid hem om de fick honom men Christel minns att hon red honom väldigt mycket.

Gina minns hon som en riktig tant! Hon var knepig att rida ibland men hon var otrolig i sitt temperament.

Rob Roy blev en favorit eftersom han var så skön att rida då han inte trippade fram. Honom red hon väldigt mycket!

Länge var Christel aktiv inom UARK, därefter satt hon med i ridhusföreningen (de ansvarade för att ridhuset på förra anläggningen byggdes) och sedan blev vald hon till kassör i UVFK. Christel är mån om att ekonomin ska gå ihop för föreningen. Hon var kassör i UVFK i 38 år!

En stor händelse för Christel och klubben var flytten från Husargatan till Kvarnbo. Då startade klubben upp Uppsala Akademistall AB för att klara av uppbyggnad och utveckling av anläggningen. Den nya anläggningen blev inflyttningsklar 2005. Det blev en betydligt större anläggning än tidigare. Nya anläggningen (där vi är nu) hade i starten ett stort stall med plats för 42 hästar och 2 ridhus samt en liten fälttävlansbana. Det blev ett stort lyft för ridskole- och tävlingsverksamheten. Uppsala akademistall lades ner år 2021 och numera bedrivs all verksamhet av UVFK.

Förutom en ny anläggning har Christel fått vara med om en hel del förändringar genom åren Hon berättar att på den gamla anläggningen bedrevs det ridskoleverksamhet med 10 elever per grupp och stora tävlingar i ett mycket litet ridhus. Till en början var där mycket liten tillgång till hagar och man fick ha tidsschema för hästarna så att de fick utevistelse. På nya anläggningen blev det mycket bättre för hästarna. Hon minns också att det inte fanns lika många ridklubbar för 50 år sedan, jämfört med nu när konkurrensen är mycket större i Uppsala. Ett tag funderade UVFK till och med på om vi skulle ha ponnyer också, men så blev det inte!

Hon berättar också att själva undervisningen har förändrats. När hon började rida var ridlärarna av den gamla militära skolan. De var hårdare och tuffare och kom oftast inte med positiva saker. Många hästar gick dessutom mer på ridlärarnas kommandon, nu måste man som elev rida mer själv. Hon upplever även att dagens instruktörer är mer noggranna. De är mer uppmärksamma och hjälper till när något blir fel.

Andra saker som Christel upplever har förändrats till det bättre är att det har blivit mer säkerhetstänk under årens lopp; ridhjälm, västar och mycket annat inom hästhanteringen har utvecklats. I dagsläget är det även stort fokus på hästarnas välfärd.

Trots att Christel har ridit i många år så tycker hon fortfarande att det är roligt. Prioritet ett har varit att umgås med djur och framför allt hästar. Hon ser ridningen som avkopplande och utmanande samt att det är trevligt att umgås med andra ryttare.