UVFK 100 år 1898-1998

Upplands- Västmanlands Fältrittklubb (UVFK) är en av landets äldsta ridklubbar. Det finns mycket att berätta om klubbens hundraåriga historia. Vi bjuder här på några glimtar ur klubbens långa historia.

UVFK bildades den 30 oktober 1898. Först den 14 maj året därpå genomfördes klubbens första aktivitet; en jakt, något som sedan har återkommit i klubbens regi ända fram till våra dagar.

Att klubben bildades berodde på att ridsporten inom Uppsala Universitet hade vuxit i sådan bemärkelse att tillfället var inne att stödja universitetet i en mer bestämd form. Under de första åren skildes det noga mellan civila och militära medlemmar. I stadgarna stod det olika regler för dessa medlemmar vilka gällde när minnesplaketterna delades ut vid jaktridningen.

UVFK hette från allra första början Uppsala Fältrittklubb och det var först den 13 december 1907 som Upplands- Västmanlands Fältrittklubb bildades. Då kände sig klubben mogen att utvidga sin geografiska spridning. Det bestämdes att Sala och Stockholm skulle få vara med i UVFK.

Klubbens första offentliga tävlingar genomfördes under år 1908. Klubben var också medarrangör för andra tävlingar. I mitten av februari genomfördes på Långforsens is utanför Sala en kombinerad rid- och travtävling.

UVFK kunde då utnyttja tioåriga erfarenheter när det gällde tävlingsarrangemang. Det förekom både jaktlopp och slädlopp. Vid tävlingens slut kunde klubbarna dela på behållningen som blev smått fantastiska 1 000 kr.

1910 ställde UVFK upp med en garantisumma på 1 000 kr till OS i Stockholm 1912. Klubben tog också kontakt med andra ridklubbar och förhörde sig om intresset att starta ett eget ridförbund, det som sedermera, 1912, blev Svenska Ridsportens Centralförbund.

Det var jakt som dominerade verksamheten när klubben bildades. I början av seklet hade klubben till och med egna jakthundar. På 1940-talet red man inte mindre än två jakter i veckan med ett trettiotal deltagare varje gång. Idag satsar klubben på mindre hopp- och dressyrtävlingar samt en fälttävlan per år.

UVFK har alltid haft akademistallmästare som skött ridskolan. Från 30-talet fram till 1978, då nuvarande akademistallmästaren Bigitta Segerfeldt tillträdde sin tjänst, har det varit namn som Percy Hamilton, Helmer Mörner och Kurt Wiksell. Hösten 1947 tog Helmer Mörner över tjänsten som akademistallmästare. Då fick klubben också en av sina absolut främsta stöttepelare under klubbens hela historia, nämligen Helmers fru Barbro ”Nuppe” Mörner.

Under Helmers första tid som stallmästare red eleverna vid AUS ridhus (som ligger på Polacksbacken). Arméstaben ställde kostnadsfritt hästar, foder, ridhus och stall till ridinstitutionens förfogande. 1959 invigdes Uppsala Ridhus tillsammans med stallbyggnaden och klubben blev helt fristående från armén.

Så här beskrev Uppsala Nya Tidning den fantastiska ridanläggningen;

”Nu står Uppsalas pampiga ridhusanläggning klar att invigas av landshövdingen Rylander. Invigningen kommer att vara i dagarna två och på söndagen har man trummat samman ett stort antal ryttare från den svenska eliten för att tävla på den förstklassiga arenan.

Man blir verkligen imponerad av anläggningen som hör till den allra yttersta i Sverige på detta område. Ridhuset har en arena på 40 x 20 m som bör väl räcka till för de mest förstklassiga tävlingarna. Stallet rymmer 32 spiltor och ett par boxar.

I byggnaden som sammanbinder ridhuset och stallet inryms bl.a. kontor till ryttmästaren, dagrum för hästskötare och ett litet klubbrum med skåp. Biljetter till tävlingarna finns att köpa i Lundequistska bokhandeln.”

Samma år som Birgitta Segerfeldt tillträdde som akademistallmästare övertog också klubben ridskoleverksamheten. Det betydde att tyngdpunkten för klubbens arbete i fortsättningen blev att kunna erbjuda så många som möjligt ridutbildning på klubbens hästar med så hög kvalitet som möjligt.

UVFK startade, som nämnts, tidigt med att anordna tävlingar. I början var det nog främst jakter och hoppning. Under en period på 30- och 40-talet ordnade klubben nästan inga tävlingar alls och delar av verksamheten gick på sparlåga. Den första riktigt stora tävlingen ordnade Helmer Mörner på hösten 1948.

Både Nuppe och Helmer satte fart på klubbmedlemmarna och det blev lyckade tävlingar med många deltagare. Tant Nuppes hjärta klappade mest för dressyren men i gengäld klappade Ove Landings hjärta mest för fälttävlan.

Han hör till de medlemmar som verkligen har jobbat för klubben under många år och flera av fälttävlans terrängritter reds i hagarna kring hans stall i Håga. Bland klubbens fälttävlansryttare är förstås Jan Jönsson den i särklass mest kända. Han tävlade i OS i München 1972 med sin häst Sarajevo.

Under 1980-talet kunde UVFK tack vara familjen Johansson vid Brantshammars stuteri ordna fälttävlan på deras marker. Sedan 1991 genomförs klubbens fälttävlan på UVFK:s mark kring Akademistallet.

Två klubbprofiler

Barbro "Nuppe" Mörner

En av klubbens verkliga eldsjälar och stöttepelare var Barbro Mörner, alltid kallad Nuppe. Hon föddes i Stockholm 1901 och växte upp på Karlavägen. Under 1920-talet red hon på Stockholms ridhus, bakom Stadion. Hennes ridlärare var Fredrik Swartling. Nuppe red i samma grupp som Ella Winblad von Walter och de var i stallet så ofta de kunde.

Det fanns inte särskilt många kvinnliga ryttare på den här tiden. En av Nuppes allra bästa vänner var världens första kvinnliga distansryttare Linde von Rosen. De träffades på en hushållsskola under 20-talet. Men eftersom de bägge var mer roade av hästar än att lära sig laga mat, fann de varandra genast.

Nuppe och Linde deltog i så många hopptävlingar som möjligt och de tävlade alltid mot sina manliga konkurrenter. Dessutom deltog de i många av Boltensterns kurser.

1939 gifte sig Nuppe med olympia-ryttaren Helmer Mörner, som var officer på A3 i Kristianstad. Där bodde de till hösten 1947 då Helmer övertog tjänsten som akademistallmästare efter Percy Hamilton. Helmer tjänstgjorde som stallmästare fram till 10 oktober 1961, då han efterträddes av Kurt Wiksell.

Nuppe trivdes i Uppsala i deras nya villa i Kåbo. Hon tyckte att ridterrängen var alldeles utmärkt och det fanns många trevliga ängar att ha jakter på. Under 1950-talet avreds en mängd jakter, torsdagar var den speciella jaktdagen och Hubertusjakten i november kunde locka upp till 30-talet deltagare.

Nuppe och Helmer turades om att vara Master. Jakterna reds runt om i Uppsala bland annat i Flogsta och i Håga hos Ove Landing. Hur jakterna hade avlöpt, vilken vägsträcka man hade ridit, vem som var banbyggare och - vid Hubertus - vem som blev bäste jaktkamrat skrevs noga upp i en jaktbok för framtida läsning. När den olympiska elden 1956 skulle bäras till Stockholm, förde Nuppe elden en bit tillsammans med Ove Landing, Helmer bar fanan.

Förutom att Nuppe ordnade tävlingar i Uppsala deltog hon själv med framgång framför allt i dressyr. Hon var dessutom aktiv i klubbens styrelse från 1952 fram till 1970-talet, och många är de klubbmedlemmar som har en handsydd rosett gjord av Nuppe. Som dressyrdomare reste Nuppe runt i hela Sveriges avlånga land. Hon dömde både små tävlingar och ända upp till Ponny-SM i dressyr.

Nuppe var klubbens givna "master" i dressyr under många år, både som tävlingsryttare, tävlingsfunktionär, uppskattad dressyrdomare och tränare.

Under 1970-talet började åldern ta ut sin rätt och Nuppe fick en hel del krämpor. Hon sålde sin häst Why till Birgitta Segerfeldt men hon avstod inte från ridningen bara för att hon inte längre hade egen häst.

Fortfarande hjälpte hon Kurt Wiksell med tillridningen av lektionshästarna. Umberto hette en häst som hon tränade upp till medelsvår dressyr. Nuppe satt gärna upp på de hästar hon tränade. Nuppe engagerade sig också i alla sina ryttare oavsett om målet var att rida godkänt i LC-dressyr eller att få en placering i S:t Georg.

Så sent som 1978 tog Nuppe ridborgarmärket 77 år gammal. Hon var då klubbens äldsta ridborgare. 1982 gick Nuppe bort, men många av hennes intentioner med klubben lever fortfarande kvar.

Tidigare hade klubben inte någon riktig dressyrbana, men tack vare pengar från Nuppes fond har UVFK en riktig dressyrbana med måtten 20 x 60 meter. Flera av Nuppes fina silverskålar har varit vandringspris i både dressyr, hoppning och fälttävlan.

I klubbrummet på Akademistallet finns delar av hennes prisskåp, samt namnskyltar på några av hennes hästar. Den som vill läsa lite mer om Nuppe kan på biblioteket låna boken Linde Klinckowström von Rosen - "På långritt med Castor".

Kurt Wiksell - akademistallmästare

Kurt Wiksell var akademistallmästare mellan åren 1961 och 1978. Han har också under många år hjälpt privatryttare med deras träning i både hoppning och dressyr. Många i Uppsala har också fått hjälp med sin unghäst av Kurt. Dessutom har Kurt under lång tid varit anlitad som domare vid kvalitetsbedömningar.

Kurts ryttarliv började och slutade på Akademiska ridinstitutionen. Han är född i Uppsala och växte upp vid den då idylliska Luthagsesplanaden. Kurt var till och med född i samma rum som sin far i den "Wiksellska" gården som Kurts farfar byggde - nu är gården sedan länge riven.

Som gymnasist vid Katedralskolan började han rida på Akademistallet, som då låg på A5 (Sedermera AUS och AKS, nu Gluntens Science Park) för dåvarande akademistallmästaren Percy Hamilton. Percy var tidigare stallmästare på ridskolan i Strömsholm.

Percy hade många elever och det var svårt att få plats på ridskolan. Ville man rida ut i skogen fick man hyra en häst från ärkebiskopsgårdens stall. Efter studentexamen blev det sedan kavalleriskolan i Skövde och sedan officerskåren på K4 i Umeå.

Kurt tävlade mycket i tjänstehoppning och var aktiv som hoppryttare mellan åren 1938 till 1960. Som kavalleriofficer var man alltid beriden på två tjänstehästar - dessutom hade man ofta en "extrahäst" för tjänstebruk. I mitten av 50-talet vann Kurt SM i banhoppning.

Hösten 1961 tillträdde Kurt tjänsten som akademistallmästare i Uppsala. Tjänsten räknades som statlig och var därför oavlönad, vilket gjorde det möjligt för Kurt att avgå i förtid från det militära.

Hästarna på ridskolan kom från K3 och efter avhästningen från armén blev hästarna ackordshästar till en kostnad för ridskolan av 30 kr per häst och år. Sedan fördyrades hästkostnaden mycket snabbt liksom foderkostnaderna. I samband med att Kurt Wiksell gick i pension 1978 övertog UVFK driften och verksamheten även för ridskolan.

Sedan 1978 är ridskolan klubbdriven, men ridhuset ägs fortfarande av ridhusföreningen. Ridskolechef tillika akademistallmästare är Birgitta Segerfeldt. Förutom Birgitta finns det fyra i personalen som delar på stalltjänst och instruktörsskap.

I mitten av 1990-talet gjordes en stor ombyggnad av byggnadens mellandel. Hela kontorsdelen med klubbrum moderniserades och byggdes ut. Nu finns kontor, separata dusch- och omklädningsrum för både personal och elever som vistas vid Akademistallet, ett fikarum för lektionseleverna och ett kombinerat lunchrum samt mindre konferensrum. Även stallet har gjort om med nytt tak och ventilation, och dessutom har några nya boxar byggts.

UVFK och Akademistallet är en anläggning som numera faktiskt ligger nästan mitt i Uppsala. Men ändå har vi tillgång till stora utebanor, en terrängbana och nära till både Hågadalen och Uppsalaåsen.

Texten sammanställd av Gudrun Orava 1989. Kompletterad med bilder av Joanna Öhman 2024.